Under 1800-talet växte en stark föreningsrörelse
fram i Sverige. Många svenskar engagerade sig i folkrörelserna
och fick genom dessa möjligheter att debattera och argumentera,
lära sig mötesordning, skriva protokoll och liknande - kort
sagt, grunderna i den demokratiska processen. Många historiker
menar att det var Sveriges föreningsrörelse som låg
till grund för kraven på allmän rösträtt
och ett mer demokratiskt samhälle. Under 1900-talet har Sverige
demokratiserats i en allt högre grad, allt fler medborgare har
fått möjlighet att delta i processen.
Under senare tid har vi fått uppleva en utveckling i motsatt
riktning menar en del. Demokratin förverkligar inte individers
idéer utan organisationers förslag, politikers och de
politiska förvaltningarnas beslut. Tjänstemän inom
utredningsapparater utarbetar förslag vilka sedan går till
behörig instans för beslut. |
 |
Kritikerna menar att den demokratiska processen
flyttats från folket
- att avståndet mellan beslutsfattare och medborgare ökat.
Dessutom har politiken blivit så komplicerad att medborgarna inte
har en chans att sätta sig in i frågorna. Passivitet och likgiltighet
uppstår och därmed går demokratin förlorad.
Förtroendet för våra förtroendevalda naggas i kanten
av återkommande skandaler, från kreditkortsanvändning
till semesterresor för skattepengar.
|