AvslutningarMina tårar rann, men jag log och satte mig rakare på den gröna, sönderskurna tunnelbanesitsen. Och tunnelbanan rullade. ur Louise Boije af Gennäs Ingen mänska en ö Han blundar, vänder upp ansiktet och väntar på himmelens eld. ur Alexander Skantzes Rikets tjänst Efter det här är det slut, sen aldrig mer. Så tog han det första långsamma steget mot den förstenade mannen. ur Jan Guillous Ondskan |