-
Det är ingen idé att vi fortsätter med det här
spelet Moa, mumlade Joakim lågmält.
- Vadå för spel?
- Allt har sitt slut. Orden kändes som knivhugg i hjärtat
och Moa kunde inte förmå sig att öppna munnen
igen. Han vände sig mot henne och log nästan faderligt.
- Du är så ung. Du kommer att glömma mig snarare
än du tror. Inte trodde du väl egentligen, innerst inne,
att jag skulle kunna lämna fru och två barn. De behöver
mig mer än du. Du är stark Moa.
(börja
med en replik)
|